Snart, snart kommer älsklingen hem igen, närmare bestämt om ungefär 24 timmar. Jag längtar tills imorgon kväll! Det är ovant att vara ifrån varandra i nästan två veckor, det känns som en lång tid (speciellt när man är ledig och det regnar ute). Men det har ändå gått bra, jag tror till och med att det kan ha varit lite nyttigt för oss båda. Ska jag vara ärlig har jag nog varit liite liiite bitter för att jag inte var med på den där resan. Jag vill ju också till ett underbart och varmt Italien (där är han just nu) med min pojke. Men min tur kommer förhoppningsvis.


I Turkiet 2006, vår första resa tillsammans


Nu är det dags för kvällspromenaden och sedan ska jag läsa boken som jag har fastnat i.

På återseende.