Jag är en person som ibland kan vara dålig på att ta beslut, stora som små. Till och med när jag står inne på frukt- och grönsaksavdelningen i en mataffär kan jag få svårt att välja "rätt" salladshuvud. Haha, det finns liksom för många att välja mellan för min hjärna. Visst, det där är kanske något överdrivet, men ärligt talat så är jag rätt kass på att fatta viktiga beslut. Hur tror ni då det känns att ha blivit erbjuden ett års vikariat på Handelsbanken (en av de ordinarie anställda ska vara mammaledig) och måste bestämma om jag ska ta studieuppehåll eller inte? Inget lätt beslut.

Minns ni att jag nämnde att jag hade "storslagna" planer inför hösten? Nu kan jag ju avslöja att det var det här det handlade om. Det har alltså diskuterats en längre tid på jobbet, men klartecknet kom först i måndags då ansökningstiden för den interna tjänsten hade gått ut. Nu har jag alltså fått erbjudandet och det är helt upp till mig att ta ett beslut...

Jag känner att det skulle vara en oerhört nyttig erfarenhet och merit att ha ett års arbetslivserfarenhet på bank. Jag skulle få mer ansvar och få andra arbetsuppgifter än enbart kassaarbetet. Sedan är det såklart inkomsten, den skulle ju vara betydligt större än det jag får av CSN i lån och bidrag. Och när jag tar upp studierna igen skulle jag förmodligen inte behöva ta något studielån. Jag har också tänkt att det kan vara en bra idé att "vänta in" bättre konjunkturläge och därmed större chans till att få jobb direkt efter examen (arbetsmarknaden ser förhoppningsvis bättre ut 2012 än 2011). Men så finns det ju några nackdelar också... Jonas kan inte bo ensam i vår trea, alltså måste han fixa en inneboende, alternativt att det kan lösas på annat sätt. Sen vet man ju inte hur ett distansförhållande skulle fungera, men jag kan tänka mig att det genererar i mer kvalitetstid då vi väl ses, vilket ju är positivt för vår del. Men att flytta hem igen, bort från hemmet i Linköping, känns lite tråkigt. Dessutom är det ju såklart lätt att komma ur pluggandet, men känner jag mig själv så skulle jag ändå ha disciplin nog att ta tag i det när det är dags igen.

Förstår ni nu att jag har lite att fundera på? Jag skulle gärna höra hela världens åsikt, men i slutändan är det vad jag själv vill som har betydelse. Nu vet ni hur det ligger till i alla fall.

Nu ska jag fundera lite till! Later!