Så blev det februari och jag måste än en gång konstatera att tiden går så fasligt fort! Det är nästan lite skrämmande ibland... hinner vi med? Det låter kanske lite lustigt, men jag brukar tänka att jag har fastnat någonstans runt 1998 (haha, ja det lät lustigt). Men vad jag menar med det är att det året känns som att det var typ igår, det var därefter som tiden började att gå så fort och nu är vi redan inne i 2009. När man var liten var dagarna långa och man hann med så himla mycket grejer under en dag, nu hinner man inte med hälfen av allt man hade planerat. Jag tror fakstiskt att det är så att man har olika tidsuppfattning som vuxen och som barn. Jag tror inte att barn reflekterar över tiden på samma sätt som vuxna gör, utan de bara är och gör vad de känner för. De vaknar på morgonen, leker, äter, följer med mamma och handlar, leker lite till och sen blir det kväll och det är läggdags. Jag läste en artikel om hur barn uppfattar tid. De hade intervjuat tre barn om vad tid är och fick till svar:

–Tid är väl bara luft. Öppet fönster som är i fantasin.
–Tid… det är till exempel om nån ska komma, då kan man säga att det dröjer tid, en timme, eller tid. Och då får man vänta så länge... 
–Det är en tid när man kan vänta såhär. Sådär när man ska på kalas, då får man vänta en lång tid. 

Det är så facinerade att höra vad barn tänker, ibland kan man få höra riktigt kloka ord. "Tid är bara luft" tycker jag var förnuftigt sagt av en femåring, lite filosofiskt sådär.

När de hade frågat barnen om tiden går olika fort vid olika tillfällen, svarade den lite mer filosofiske av de tre:
 
–Jag tycker det går mest mellan. Det är klockorna – dom går lite väl fort. I alla fall för min hjärna… den försöker räkna ut till en minut och då komplicerar min hjärna lite. Den skickar signaler dom krångligaste vägarna känns det som… det känns som att tiden går fort och långsamt på samma gång. Det är därför det känns som den går mitt emellan.

Himla tankspridd kille det där, rolig formulering kan ja tycka! Men enligt undersökningen var han tydligen något före i sin utveckling, mer som en 8-10-åring. De andra två barnen uppfattade tiden mer som barn i den åldern "bör göra" - de skiljer inte på den upplevda tiden och på den tid som klockan visar. Utan klockan kan man inte se tiden, och om man inte ser tiden så finns den heller inte. Oj vad den meningen tog mig tillbaka till filosofiföreläsningarna på gymnasiet! "Om ingen hör ljudet av ett träd som ramlar, finns ljudet då?" Filosofi är ett intressant ämne faktsikt.

Idag har det varit en typisk söndag, vi har bara varit hemma och bara tagit det lugnt. Vi var ute en sväng med Schimpo för han verkar så nyfiken på utelivet. Men när han väl kom ut så vågade han knappt gå, han kröp fram och hela han darrade... det var nog inte så spännande som han hade tänkt sig.

Nu ska jag plugga lite marknadsföring, jag har en hel del att läsa! Men imorgon har jag inget i skolan så det får bli en effektiv pluggdag hemma. Det blir någon form av träning på Campushallen också, och kanske en fika på stan med Maria.

Kram på er!