Jag måste bara tacka er för att ni bryr er! Det känns skönt att veta att det är så många som engagerar sig i mitt beslut och finns där för mig. Det är som ni säger inte ett lätt beslut. Och som den dåliga beslutsfattaren jag är så kan jag erkänna att jag inte riktigt har kommit fram till ett riktigt beslut än. Det lutar visserligen åt att det blir jobb ett år framöver, men det är inte med klara besked jag säger det... Varför kan man bara inte veta vad man vill? Sanningen är att jag inte vill gå miste om den här chansen, men samtidigt tror jag att ett år på banken med mycket jobb och utan Jonas kan kännas som en lång tid. Ur en annan aspekt är såklart ett år inte en speciellt lång tid...Knepigt som sagt. Men idag måste jag bestämma mig....